Utvecklingshistorien för testinstrument för reläskydd kan spåras tillbaka till tidigt 1900-tal när elektromekaniska reläer började användas i stor utsträckning i kraftsystem. Vid den tiden baserades testningen av reläskyddsanordningar huvudsakligen på manuella operationer och visuella inspektioner.
Med utvecklingen av elektronisk teknik på 1960- och 1970-talen uppstod den första generationen av testinstrument för digitala reläskydd. De var i grunden sammansatta av digitala voltmetrar och amperemetrar, och kunde simulera olika feltillstånd i kraftsystemet. Dessa instrument var dock relativt skrymmande, dyra och hade inte effektiva databehandlingsmöjligheter.
På 1980- och 1990-talen började den andra generationen testinstrument för reläskydd att dyka upp, baserade på bättre integrerade kretsar, digital signalbehandlingsteknik och användning av persondatorer (PC). Dessa instrument kännetecknades av högre mätnoggrannhet, lägre strömförbrukning och större flexibilitet i testkapacitet. De kunde också generera grafiska representationer av testresultat, vilket i hög grad underlättade analysen av testdata.
Under 2000-talet har den tredje generationen testinstrument för reläskydd dykt upp, som förlitar sig på avancerad teknik som Internet of Things, artificiell intelligens och cloud computing. Dessa instrument har blivit mer intelligenta, med större funktionalitet och har införlivat viktiga funktioner som automatisk testsekvensregistrering, automatisk rapportgenerering och fjärrövervakning. Detta har avsevärt förbättrat kvaliteten och effektiviteten av reläskyddstestning och har minskat testpersonalens arbetsbörda.
